Om rätten till arbete
Sedan det blev känt att målet för moderaternas politik är att pressa ner lönerna och försvaga facken (förvisso föga förvånande), ser man saker i ett annat ljus och med Apgrisens upphöjda perspektiv framträder bilden än tydligare.
Till exempel finns det numera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som kallas Fas 3 och där hamnar de som varit arbetslösa väldigt länge. I Fas 3 tvingas man arbeta heltid och för detta får man en ersättning som enligt Sveriges Radio ligger mellan 2 000 och 10 000 kronor i månaden. Dessutom så får företaget man jobbar åt 5 000 kronor i månaden. Arbetsgivaren får alltså betalt för att få arbetskraft. Låter detta vettigt?
Det händer inte ofta att er Apgris tappar målföret, men det här behöver undersökas, belysas och debatteras.
Tilllåt mig citera från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:
Artikel 23
1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.
2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete.
3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.
Jaha. Lika lön för lika arbete. Rättvis och tillfredsställande ersättning. Nähä.
Kan man verkligen ha det så här? Kommer alla ”okvalificerade” arbeten att hamna under Fas 3? Från Apgrisens trädtopp ser det onekligen ut så. En händelse som ser ut som en tanke.
