Apgrisen

Sedan det blev känt att målet för moderaternas politik är att pressa ner lönerna och försvaga facken (förvisso föga förvånande), ser man saker i ett annat ljus och med Apgrisens upphöjda perspektiv framträder bilden än tydligare.

 

Till exempel finns det numera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som kallas Fas 3 och där hamnar de som varit arbetslösa väldigt länge. I Fas 3 tvingas man arbeta heltid och för detta får man en ersättning som enligt Sveriges Radio ligger mellan 2 000 och 10 000 kronor i månaden. Dessutom så får företaget man jobbar åt 5 000 kronor i månaden. Arbetsgivaren får alltså betalt för att få arbetskraft. Låter detta vettigt?

 

Det händer inte ofta att er Apgris tappar målföret, men det här behöver undersökas, belysas och debatteras.

Tilllåt mig citera från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Artikel 23

1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.

2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete.

3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd.

4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.

 

Jaha. Lika lön för lika arbete. Rättvis och tillfredsställande ersättning. Nähä.

 

Kan man verkligen ha det så här? Kommer alla ”okvalificerade” arbeten att hamna under Fas 3? Från Apgrisens trädtopp ser det onekligen ut så. En händelse som ser ut som en tanke.

Precis som den elfte september 2001 så finns det en olustig känsla som hänger sig kvar. Håller världen på att förändras inför våra ögon? Är detta slutet för Internet – så som vi känner det?

 

Nu har alla sagt allt om Wikileaks publiceringar, USA:s läckor, Julian Assanges sexvanor, försöken att kväva Wikileaks och svenska rättsväsendets eventuella oberoende. Dofterna från denna mustiga soppa har nu nått upp till informationsteknologins trädtoppar där er Apgris sitter och spanar mot den virtuella horisonten.

 

Den elfte september 2001 förändrades världen i direktsändning inför våra ögon. Vissa förstod i realtid vad detta skulle kunna innebära och för andra tog det lite längre tid, men så småningom insåg de flesta att något hade blivit annorlunda.

 

Likadant var det häromdagen. Vissa såg, eller anade, att världen kanske var på väg att förändras mitt framför ögonen på oss. Rick Falkvinge skrev i artikeln Fullt krig om informationen att ”Gränserna mellan repressiva regimer som Kina och Iran och den påstått fria västvärlden suddades ut på en dag.” Han menar att det pågår en kamp om makten över informationen och dess distributionsvägar samt, hör och häpna, om själva Internet.

 

Turerna kring allt detta och alla relaterade händelser har varit så häpnadsväckande att det kommer att ta decennier för medieforskarna att reda ut allt, men det hot som tornar upp sig vid horisonten handlar om inskränkningar i det fria ordet och den personliga integriteten. Starka makter vill ha kontroll över vilken information som ska spridas, och går det inte att sålla, styra eller censurera informationen så kanske de kommer på idén att förändra själva infrastrukturen, dvs Internet. Enklast vore att göra om hela Internet till ett slags kabel-TV-nät, där bara vissa har rättighet att distribuera sitt material.

 

Precis som den elfte september 2001 så finns det en känsla som hänger sig kvar. Håller världen på att förändras inför våra ögon? Är detta slutet för Internet – så som vi känner det?

 

Minns att er Apgris redan den tredje mars 2009 profeterade om detta!

Folket och dess valda representanter vill ha kvar monarkin, men de har ingen aning om hur de ska förhålla sig till det kungliga.

 

Det är väl ingen som har missat att det i dagarna har utkommit en bok i vilken det berättas om kungliga utsvävningar och eskapader av tvivelaktig natur. Er apgris kan inte avstå från att ge sig ner från trädens gröna höjd till den klafsiga dyngan i dubbelmoralens stinkande ankdamm, för att kommentera detta elände.

 

Men först en klargörande ståndpunkt: Monarkin är otidsenlig och kungen och hela hans anhang borde göra sitt land en tjänst och omedelbart abdikera så att Sverige äntligen kan bli ett modernt land. Men nu har vi alltså en kung och ett kungahus och de lär inte bli avsatta av folket inom den närmaste tiden, så vi får leva med detta. Men för att vi ska kunna förhålla oss till kungen behöver vi förstå något av det kungliga, och det är här problemen uppstår. För det är svårt att förstå vad det kungliga är och vad det står för, och därmed blir det svårt att förhålla sig till det.

 

Vad är då kungen? Frågan är svår och det kanske är enklare att börja med att reda ut vad kungen inte är. Till att börja med är kungen inte en jämlike. Han är inte en av oss. Han tillhör inte folket. Han omfattas inte av samma rättigheter och skyldigheter som vi andra. Han innehar en kunglig särställning. Man kan inte åtala kungen. Han kan inte heller bötfällas eller sättas i fängelse om han bryter mot lagen. Han får inte uttrycka politiska åsikter. Det är egentligen tveksamt om hans ens får inneha en anställning eller driva ett företag. Därmed omfattas han inte av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Likafullt är han ändå en människa, fast en kung.

 

Om det över huvud taget ska vara någon poäng med att ha en kung, så ska det ju vara skillnad på honom och resten av folket. Han ska kunna köra bil fort utan att någon ska lägga sig i det. Han ska kunna supa med sina jaktkompisar och vältra sig bland badnymfer om han har lust med det. (Givetvis baserat på frivilligt deltagande från samtliga inblandade). En riktig kung ska naturligtvis kunna hålla sig med älskarinnor och älskare av olika slag i den utsträckning han själv finner lämpligt, utan att någon ska behöva ha synpunkter på det. Och så har det alltid varit. Problemet är att vi andra har avlägsnat oss så långt ifrån den medeltida konstruktionen att vi har tappat förståelsen för själva kungligheten. Det omgivande samhället har utvecklats och har därför svårt att förhålla sig till sitt statsskick.

 

Folket och dess valda representanter vill ha kvar monarkin, men de har ingen aning om hur de ska handskas med det kungliga.

En ung man i Apgrisens vänkrets uppgav härförleden att han hade klurat ut hur det hela hängde ihop. Hans historia är så pass fascinerande att den förtjänar att återberättas i summarisk form:

”Det handlar om att Apollo 11 aldrig landade på månen. Men det fanns ont om bevis och fakta. Mot slutet av 90-talet dök det upp indikationer på att de berömda månscenerna filmades i källarna under World Trade Center och i en av Pentagons flyglar. Den totala scenografin, med månlandskap och hela klabbet, skulle då ha blivit uppbyggd av de sex miljoner judar som alltså inte dog under förintelsen. Hela planen hade utarbetats under en lång tid och det påstås att den ursprungligen kommer från Amishfolket, vilka som bekant är motståndare till alla tekniska framsteg. Amishfolket hade ju liknande erfarenheter från den stora svindeln med fotbolls-VM 1958. Deras förkärlek till praktfulla skägg och ålderdomliga levnadsregler gjorde att de felaktigt uppfattades som islamistiska terrorister, vilket al-Qaida tacksamt tog emot, eftersom det gav goodwill på hemmaplan.

Historien började emellertid läcka ut, och för att förstöra alla bevis kapade man alltså stora passagerarflygplan som man kraschade i dessa byggnader. Viktiga tekniska system till dessa flygplan hade specialutvecklats på en militär försöksanläggning i Roswell. Anläggningens högsta ledning kontrollerades via det militärindustriella komplexet av Propaganda Due, med rötter i den italienska maffian och frimureriet. Den ”riktiga” frimurareorden såg inte med blida ögon på dessa utbrytare och försökte med hjälp av sina utomjordiska bröder att störa försöken så mycket som möjligt.

I själva aktionen medverkade Elvis, Lee Harvey Oswald, Bigfoot och Glen Miller. Dessa hade för ändamålet blivit hjärntvättade av Illuminati i en lägenhet ägd av en kurd i Bagarmossen. Denne sköt sig senare samma år med mockfjärdsrevolvern, som han sägs ha fått av Sigge Cedergren. Enligt källor i Stockholms undre värld var tanken att han skulle skjuta Christer Pettersson med den och på så sätt reglera en spelskuld till Sigge, men så blev det nu inte. I själva hjärntvätten sägs även Catrine da Costa ha medverkat i olika roller. Under en av dessa övningar figurerade hon utklädd till Olof Palme och uppfattades felaktigt som den riktige Palme av SÄPO, som redan hade fått upp ögonen för Illuminatis verksamhet. Då de upptäckte att landets högste ledare var insyltad i dessa affärer såg de ingen annan utväg än att ta statsministern av daga. Misstaget upptäcktes inte förrän det var för sent, och för att dölja spåren styckades kroppen och dumpades i plastsäckar i en annan del av Stockholm.

När gaylobbyn på 80-talet fick kontroll över frimurarnas allra högsta ledning valde Palme att engagera sig för de homosexuellas sak genom att, tillsammans med Ebbe Carlsson, diskret ansöka om medlemskap i en frimurarloge i Kristianstad, vilket ännu en gång fick SÄPO att fatta beslut om Palmes likvidering. Eftersom de inte litade på sina egna medarbetare samarbetade de med den homofoba Vatikanen som kontrakterade Schakalen för mordet. Schakalen hotade senare med att offentliggöra bevis för SÄPO:s och Vatikanens inblandning i palmemordet, vilket föranledde SÄPO att vidtaga vissa åtgärder. Trots upprepade attentat och mordförsök på Schakalen klarade han sig ända fram tills dess att Vatikanen i panik sänkte fartyget Estonia i Östersjön i september 1994.

Däremot ryktas det att Ebbe Carlsson, under täckmantel, startade kontraspionage mot SÄPO under Margareta Winbergs beskydd, och sånär lyckades bugga SÄPO:s högkvarter.

Det är ännu inte helt klarlagt vilken roll Buddy Holly hade i sammanhanget.”

Tja, vad säger man? Klart som gröt…!?

Kapten påpekar att en annan lösning skulle kunna vara att införa kommunalt självstyre på riktigt, så att kommunerna själva kan besluta om skolor, socialbidrag, äldrevård och hela klabbet – utan att staten lägger sig i. Det skulle säkerligen vitalisera den lokala demokratin och sätta fart på politiken och politikerna.

I Sverige har vi kommunalt självstyre, sägs det. I alla fall i teorin. Men i verkligheten så är det bara en bråkdel av den kommunala ekonomin som kommunerna själva kan bestämma om. Resten har staten redan bestämt. En kommun kan inte bestämma att man ska stänga alla skolor eller sluta betala ut socialbidrag. Däremot kan kommunen bestämma att man ska bygga en ny fotbollsplan eller låta uteserveringarna öppna redan i mars.

Rent principiellt borde det vara så, att det som staten bestämmer ska också staten betala och administrera. Sen kan kommunerna själva bekosta och bestämma om ishallar, badplatser och småbåtshamnar och även se till att anläggningar och verksamheter fungerar. På så sätt blir det tydligt för alla hur kommunens pengar kan användas.

 Givetvis behöver skattesystemet ändras för att detta ska fungera, men det är bara bra! Den statliga skatten behöver vara mycket högre och den kommunala skulle kunna sänkas enormt med detta nya system. En kommun skulle själv kunna bestämma hur hög kommunalskatt det ska vara, vilket är helt omöjligt idag.

Med dagens system finns det knappast ens någon anledning att gå och rösta i kommunalvalet, för det är ändå staten som bestämmer allt viktigt. Detta märks genom att partier från höger och vänster samregerar alldeles förträffligt i många kommuner år efter år efter år, till stort förtret för deras partibröder på riksplanet. Om man ska få folk engagerade i kommunpolitiken behöver man sätta fokus på de frågor som kommunen faktiskt kan bestämma om.

Dessutom skulle kanske staten tänka sig för innan de hittar på nya saker, om de vet att det är de själva som får stå för fiolerna…

På http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_1166791.e24 kan man läsa en synnerligen humoristisk krönika av Per Lindvall. Han befarar allvarliga risker för vårt samhälle om SEB skulle sänka lönerna för sina högsta tjänstemän: En ond spiral som bland annat skulle kunna leda till prisfall på sörmländska gods.

I skrivande stund finns 40 kommentarer till krönikan, varav vissa har ett ganska högt läsvärde. Det är dock bara en av dessa kommentarer som berör pudelns kärna, nämligen vad dessa synnerligen högavlönade personer gör med sina pengar. En viss del går naturligtvis till konsumtion, men det går inte att konsumera hur mycket som helst…

Låt säga att pengarna hamnar i en madrass. Där gör de föga nytta. Möjligen kan dess välmående ägare sova gott om nätterna till en början, men så småningom kommer pengarna att förlora i värde. Detta gagnar varken ägaren eller någon annan.

Om den bemedlade i stället använder pengarna till att starta nya företag och utveckla nya verksamheter, anställer en massa människor som får lön och betalar skatt och så vidare, då har ju pengarna gjort nytta på flera sätt. Dels för den redan rike som via dessa satsningar räknar med att bli ännu rikare, men även för de personer som anställts i dessa rörelser och därmed fått en möjlighet att försörja sig och bidra till samhällets välbefinnande och sin egen personliga utveckling.

Det finns dock en hake: Vi vill ju att detta ska ske i Sverige eller på ett sätt som gynnar Sverige. För den rike kan det ju emellertid vara mera lockande att plöja ner sekinerna på helt andra sätt, om avkastningen på så sätt kan bli större. Till och med på sätt som allvarligt hotar eller skadar Sverige och svensk ekonomi. Och så vill vi ju inte ha det.

Låt säga att såna där VD:ar och andra högdjur inte fick så där hiskeligt höga löner. Vad skulle man då göra med alla dessa pengar?

Högre löner åt de vanliga anställda? Tja, inom rimliga gränser skulle det leda till högre konsumtion, ökad efterfrågan, fler jobb och mer skatteintäkter. Men sker detta för häftigt finns risken för en högre inflation. Och så vill vi ju inte heller ha det.

Dela ut pengarna till aktieägarna så att de kan leva loppan och även finansiera andra företag och verksamheter? Jo, det är en god idé. Bara de inte finansierar värsta konkurrenten…

Men om pengarna kan stanna i företaget då? Så att man kan utveckla företaget, produktionen, produkterna och tjänsterna, personalen och så vidare? Skulle inte det kunna vara en god idé? Då kan ju företaget växa och frodas på ett tryggt sätt och stärka sin ställning kontinuerligt, eller hur? På så sätt ökar ju även värdet på ägarnas aktier, vilket naturligtvis borde göra dem glada.

Svåra grejer att begripa. Är allt politik?

Jag är innerligt trött på allt tjafs om lagar och rättegångar relaterade till fildelning. Men om det nu ska vara olagligt att uppfinna och tillhandahålla teknik för mångfaldigande och distribution av digital information så borde man börja med att åtala Vint Cerf och de andra av internets skapare som fortfarande är i livet.

När man har fått dessa inom lås och bom så kan man gå vidare med Steve Jobs och Bill Gates och alla andra som har utvecklat och spridit apparater och programvaror som behövs för att kopiera och distribuera digital information. Bill Gates lär väl för övrigt vara den ende i världen som faktiskt har så mycket pengar att han skulle kunna betala vad skiv- och filmbolagen kräver. Han har nämligen gjort det hela i kommersiellt syfte, vilket avsevärt förvärrat hans brott.

Nästa steg är att förbjuda själva internet, eftersom det allvarligt bidrar till distributionen av digital information. Ja, faktum är att vi faktiskt måste förbjuda datorerna också. Och givetvis alla digitala medier inklusive hårddiskar, USB-minnen, CD- och DVD-skivor, disketter, databand och hålkort. Och givetvis mobiltelefonerna!

Förslagsvis kan man på torgen anordna små mysiga evenemang där laglydiga medborgare kan komma släpande med sina förbjudna prylar och under spektakulära former, helst efter mörkrets inbrott, krascha dem i en stor kvarn eller motsvarande. Man kan ju inte elda skiten för det är farligt för miljön.

Krismedvetandet hos IF Metall kan man inte klaga på. Nu har de kommit överens med Teknikföretagen om att man lokalt ska kunna förhandla fram en sänkning av lönen till som lägst 80% av ordinarie lön. Det väcker onekligen en del frågor...

Fråga nummer ett:
Hur länge dröjer det innan arbetsgivarna i andra branscher kommer med liknande krav.

Fråga nummer två:
Har de berörda facken då kraften att stå emot pressen från både arbetsgivarsidan och IF Metall, som givetvis gärna vill se sig som ansvarstagande föregångare i lönedumpningsligan.

Fråga nummer tre:
Får vi se liknande krav från statliga och kommunala arbetsgivare när deras pengar tryter?

Föreställ er ett scenario där låg- och medelinkomsttagarna sänker sina löner med 20% och vilka effekter det skulle få på köpkraften och välfärden. Föreställ er sedan hur detta skulle påverka löneutrymmet för Volvos koncernledning (se förra inlägget) och deras kompisar i det översta samhällsskiktet. Tur att man inte är konspirationsteoretiker.

Volvokoncernens ersättningskommitté vill höja bonustaket för cheferna från 50 till 60 procent av den fasta lönen. Hur kommer det sig att dessa högavlönade personer i toppositioner kommer med ett sånt här förslag just nu, i tider av kris och lågkonjunktur? Jag ser bara en anledning, nämligen att man vill kommunicera ett budskap, både till sina jämlikar i samhällets toppskikt och till oss vanliga dödliga. De vill markera att de alltid är värda ännu mer än de redan får.

De vill meddela att de minsann inte tänker vika ner sig bara för att det råkar vara kris och lågkonjunktur. Och de vill också sätta press på sina kollegor i andra företag att inte ge efter för opinionen som kräver att de ska avstå löneökningar eller rent av sänka sina groteska löner. Det är bara mesar och loosers som sänker sina löner.

Nu har så Kungen kallat hela regeringen till konselj idag kl 13:00. Dessutom har Reinfeldt tydligen träffat Kungen i söndags i nåt mystiskt ärende som ingen vill kommentera. Alla verkar tro att det handlar om att Victoria och Daniel ska förlova sig, men ingen verkar veta säkert.

Det skulle dock kunna handla om nåt helt annat, till exempel att Victoria och Daniel vill leva ett vanligt liv och att hela kungafamiljen därmed har beslutat sig för att abdikera och avsäga sig hela klabbet. På så sätt skulle Sverige äntligen bli det moderna land som vi alltid har strävat efter.

Kom ihåg var ni läste det först!

När det blir tillåtet att sälja receptfria läkemedel i vanliga mataffärer kommer naturligtvis försäljningen att minska på apoteken. Det gör kanske inte så mycket i storstan, men på mindre orter kommer det att innebära att apotek läggs ner på grund av olönsamhet. Och det är detta som är målet! För när apoteken har lagts ner så kan man ställa krav på att även receptbelagda läkemedel ska säljas i mataffären. Bra tycker somliga, men det finns nackdelar. Till exempel avgör butikerna själva vilka produkter de ska lagerhålla och då kommer det ju att bli storsäljarna. Om man då behöver en lite ovanligare medicin så måste man resa till en större stad eftersom apoteket i närheten har lagts ner.

Detsamma kan man säga om Systembolaget. Vi har idag världens bästa tillgänglighet på alkohol. Och nu pratar jag inte om öppettiderna. I en vanlig svensk småstad kan man kliva in på ett systembolag och välja och vraka i ett fantastiskt sortiment av produkter i alla smaker och i alla prislägen. Men även detta kommer kanske att ändras.

När vi kan köpa oss våra rusdrycker på närmsta matbutik så slipper vi naturligtvis en hel del krångel, men vilken konsumbutik kan tänkas hålla med ett rejält sortiment av högkvalitativa alkoholprodukter av alla upptänkliga slag? Nä, det som kommer att finnas är stora mängder av några få storsäljande produkter i budgetklass. Och vad händer då? Jo bolagen på mindre orter konkurreras ut och läggs ner varvid lokalbefolkningen får hålla till godo med det som finns, eller resa till storstädernas välsorterade men svindyra specialbutiker.

Varför genomför man då dessa förändringar? Av två skäl. För det första för att någon ska tjäna en massa mer pengar. Och för det andra för att storstadsborna enkelt och billigt ska kunna köpa sitt rödtjut samtidigt som de köper sin mat. Och dessutom kan de komplettera med Treo och Resorb för säkerhets skull…

I Apgrisens vänkrets finns gott om bögar, och så här års aktualiseras ett av bögeriets allra största mysterier: Sambandet mellan bögarna och melodifestivalen.

En plausibel förklaring skulle kunna vara att bögarna helt felaktigt har definierats av sina sexuella preferenser när det i själva verket är något helt annat, och mycket viktigare, som är själva grejen med att vara homosexuell.

För den heteronormt ihopskruvade medelsvennen med en hygglig uppsättning standardfördomar är det inte möjligt att identifiera vad detta ”något” skulle kunna vara, men nyligen visades på TV att homosexuella män faktiskt har ett litet område längst inne i hjärnan som funkar annorlunda än på heterosexuella män, dock vet man ännu inte OM eller VAD detta har med melodifestivalen att göra.

Nu skrattar kanske någon, men varför skulle ett annorlunda nyttjande av en viss kroppsdel förknippas med en viss musikalisk inriktning, medan ett annorlunda nyttjande av en annan inte skulle det?

Slutsats: Man definieras inte av vad man gör med sin kuk.

Det tog sin tid, men till sist blev trycket alltför mäktigt. Alla ska tydligen blogga nuförtiden - så alltså även er Apgris. Det ska bli er ett sant nöje!